kära vänner där hemma

Jag tänkte skicka ut den här reseberättelsen via facebook, men då meddelandet var för långt fick det hamna i min blogg som jag använt för en marknadsföringskurs här i Chile...

Tiden går fort när man har roligt, och så har den gjort även denna gång… Det känns inte som länge sedan jag kom till Santiago i Chile för att inleda min utbytestermin trots att det faktiskt var så mycket som 4 månader sedan, närmare bestämt den 14 juli. Det är klart att mycket har hänt sedan jag kom. Vädret har gått från att vara 5 grader och svinkallt inomhus (isolering är nog ett begrepp de aldrig hört talas om här i Chile) till dagens 30 grader som gör att jag sitter och skriver detta brev med balkongdörren öppen för att förhoppningsvis få lite fläktande bris (luftkonditionering har de väl hört talas om här i Chile men det har knappast kommit till alla bostäder än…). Min spanska har utvecklats från att mest kunna sköta restaurangbesök och taxiresor till att faktiskt kunna förstå rabblande chilenska professorer, skriva projektarbeten och föra diskussioner med andra studenter. Jag har träffat mycket roliga människor och besökt många intressanta ställen, men trots allt detta känns det fortfarande som om tiden bara flugit förbi. Jag antar att den känslan härstammar i att jag ännu knappast hittat någon rutin i vardagen och att jag därför nästan varje vecka känner som om jag just börjar komma på plats. Samtidigt är det ju också det som gör hela utbytesvistelsen så rolig, hela tiden händer nya saker, nya resor och man träffar nya människor så där lagom mycket så att det aldrig blir långtråkigt. Jag antar att jag också använder denna anledning som en liten bortförklaring varför jag knappt hört av mig till många av er där hemma under den här tiden, jag har helt enkelt knappt haft tid att sätta mig ned och berätta.

Nu börjar dock tiden i Santiago närma sig sitt slut. Om bara några veckor har jag mina sista tentor, inte bara för terminen men förhoppningsvis i hela mitt liv. Innan dess kommer Jens på besök från Sverige och vi ska hinna besöka södra Chile och Torres del Paine innan jag skriver mina tentor för att därefter ha ungefär två veckors resande kvar (tillsammans med min syster med kompisar som kommer på besök) innan det bär av hemåt den 22 december.

Så, hur har tiden här i Santiago varit? Jag kan inte annat än säga en otroligt rolig även om mina intryck av Chile och Santiago inte enbart är positiva. Jag har väl alltid sett mig själv som en väldigt öppen person utan förutfattade meningar, men ändå begav jag mig till Chile i tron om att Chilenarna måste vara rätt lika övriga Latinamerikaner som exempelvis Argentinare. Det tog dock inte lång tid att inse att så inte är fallet. Det är slående hur mycket Chilenarna skiljer sig från sina grannländers befolkningar till sättet att vara. Dom är mycket mer instängda och håller sig mycket för sig själva samtidigt som de är rätt blyga och inte vågar göra fel. Till exempel är det oftast ingen som noterar mig eller andra långa mer eller mindre blonda turister när vi går på gatorna. Det är verkligen inte mycket turister här, men trots detta kan du kliva på tunnelbanan en dag och ingen tittar, ingen verkar ta notis om att du är där. Samma sak gäller överallt, ingen verkar förvånas eller undra varför du är där som turist eller utlänning, bland alla dessa Chilenare. Samtidigt är dom rätt introverta och undviker konflikter. T.ex. kan du fråga någon på gatan om en vägbeskrivning och dom kommer alltid ge dig ett svar, snabbt och tydligt som om de var övertygade om vägen, dock leder beskrivningen oftast fel då dom egentligen inte har någon aning var det du frågar efter ligger någonstans, men de svarar hellre med något snabbt än erkänner detta. Det här är väl några små exempel med vilka jag försöker förklara en rätt annorlunda typ av kultur. Folk här är mycket stolta över sitt land men bryr sig inte så mycket om sin omvärld, något som troligtvis grundar sig i att de alltid varit lite undangömda och instängda bakom Anderna. Detta gör tyvärr att Santiago inte har någon gammal historisk kultur eller några vackra byggnader att bjuda på utan allt är mer ett planlöst myller av gråa byggnader byggda under 1900-talet, lägg på detta 6 miljoner människor och smog så förstår ni att det inte är den vackraste av städer i världen. Inte heller utelivet är särskilt diversifierat, 6 miljoner människor till trots. Skillnaderna mot Argentina är slående, här finns inte alls samma kultur att ge sig ut på gatorna, hänga på barer på kvällarna eller på kaféers uteserveringar på dagarna. Folk håller sig mycket hemma och går självklart ut men inte i stora mängder. Detta innebär dock inte att jag inte haft kul här i Santiago under hösten. Jag och övriga utbytesstudenter har lokaliserat de bra hak som finns, och vet man bara var man ska gå så är utbudet i Santiago helt OK. Dessutom har Chile mycket mer att bjuda på än bara Santiago och är ju snarare mer känt för sin natur en Santiago som stad. Därför är det roligaste här i Chile helt klart att åka runt och se så mycket som möjligt. Här finns allt, öken, vindistrikt, bergskedjor med skidåkning, sjöar, hav och surfstränder.

Jag la ned kanske störst möda denna termin på att leta rätt på vilka kurser som verkade lättast och tack vare detta måste jag säga att mitt schema och min arbetsbörda varit helt klart acceptabel. Detta har medfört att jag kunnat sticka iväg och resa en del vilket varit hur kul som helst. Här nedan kommer lite länkar till fotoalbum med förklaringar över vad och var jag besökt.


Santiago
Först ett album med lite bilder från vardagen i Santiago. Jag bor i en lägenhet som jag delar med en Chilenare, Ari och en tyska Katharina. Jag trivs bra. Vi har var sitt rum och gemensamt kök och vardagsrum. Som ni ser är inte lägenheten i alla modernaste snitt eller inredning ;) men fyller sitt syfte…

Skidor 1
Skidor 2
Två album från lite skidresor i början av terminen. Under några av mina första veckorna här var Christoffer här på mkt uppsakttat besök och vi fick några grymma skiddagar i Arpa och Chillan. Arpa är ett litet smultronställe som vi hittade på nätet och knappt någon känner till här i Chile och än mindre i övriga världen. Det är en dal inte långt ifrån Santiago som köpts av en österrikare. Idag används dalen enbart för skidåkning och allt dom har är två snowcats som kör max ca 12 turister per dag upp på bergen i dalen för att ta sig ned tillsammans med 3 lokala guider. För att komma dit måste man och Jeep på små bergsvägar i över en timma och i dalen finns endast en liten hydda där de 3 guiderna bor under säsongen. Helt underbart ställe, med trevliga guider och grym åkning. Chillan ligger ca 8 timmar med buss från Santiago, söderut. Mest kända ställen för skidåkning här i Chile är de kring Santiago men Chillan slår dessa med hästlängder. Det här är ett riktigt häftigt berg med vulkantoppar att gå upp för och en baksida som ofta är helt obesökt…

Mendoza
Mendoza är en stad i Argentina nära gränsen till Chile och bara 6 timmar i buss från Santiago. Jag, Bernard och Ben (två kompisar från plugget, från Holland respektive Australien) drog dit över en helg för att dels komma ut ur landet och få nytt turistvisum som gäller i 90 dagar men också för att njuta av god argentinsk mat (den Chilenska är inte jättebra), besöka vingårdar (Argentinas viktigaste vindistrikt), köra riverrafting och så klart utforska det lokala nattlivet (riktigt bra. Argentinskor har inte för inte ett mkt gott rykte för sitt utseende ;) ).

San Pedro de atacama 1
San Pedro de Atacama 2
Två album från en långhelg i San Pedro de Atacama. Det här är den Chilenska öknen i norr nära gränsen till Bolivia. Landskapet är helt otroligt. Trodde inte att öken som ju inte innehåller någonting förutom sand, sten och då och då någon liten oas skulle vara så häftigt att se. Speciellt Valle de la Luna, en dal som liknas vid landskapet på månen och som därför också används av NASA för att provköra sina mån- och marssonder. Atacamaöknen är också där alla ökenscener i nya Bondfilmen spelades in (det som där refereras till som Bolivia).

Roadtrip + Nationaldagsfirande
Ett album med först bilder från en roadtrip över en weekend med Bernard, Tim och Patrick från plugget (Holland, Australien x 2). Vi hyrde en bil och besökte först Cajon de Maipu en naturskön dal precis söder om Santiago för att sedan fortsätta ned till vindistrikten runt Santa Cruz, och slutligen surforten Pichilemu (som dock var rätt död vid denna tidpunkt eftersom det fortfarande var vinter..). Nästa del av albumet är från La Serena dit jag, Bernard, Tim, Jakob och Malin (de två sistnämnda är såklart svenskar, i princip dom ända jag träffat på här i Santiago) åkte för att fira Chile nationaldag som är en långhelg från onsdag till söndag. Där besökte vi Chiles ”största firande” la Pampilla vilket dock var en besvikelse eftersom det egentligen bara var en stor sunkig marknad så tiden tillbringades mest på stranden, på klubbarna eller körandes go-kart.

Peru 1
Peru 2
Två album från Peru och mitt besök till Machu Pichu, ett ställe som jag aldrig hann åka till under min förra resa i Sydamerika. Jag åkte dit en vecka då det var rätt lugnt i plugget (alltså ännu lugnare än vanligt). Fört tillbringade jag en dag i Cusco för att sedan ge mig iväg på en 3-dagars trekk där man passerade den mäktiga glaciären ”Salkantay” som är ca 6500 m. 4e dagen besökte jag Machu Pichu. Resan var riktigt bra. Jag hade inga förväntningar alls på trekken men hamnade i en riktigt kul grupp samtidigt som naturen man gick runt i var helt otrolig. Snöklädda berg, regnskog, djupa dalar, mäktigt. Machu Pichu hade man ju desto mer förväntningar på men var också helt otroligt, speciellt det faktum att det är beläget på en liten bergstopp på över 2000 meters höjd.

Buenos Aires
En weekendtrip över Halloween till Buenos Aires. Saknaden efter den goda maten och de vackra flickorna (mycket snyggare och större utbud än här i Chile…) var så stort så att vi inte kunde hålla oss när det dök upp billiga flygbiljetter på nätet… Bäst på hela helgen var dock att gå på matchen Boca Juniors mot San Lorenzo. Jag bifogar min beskrivning av förloppet som jag skickade till mina föräldrar nedan:
” Häftigaste upplevelsen i Buenos Aires var utan tvekan ett besök på en lokal fotbollsmatch. På söndagen spelade Boca Juniors mot San Lorenzo, ett lokalt derby, inte lika stort som derbyna mot River Plate men minst lika viktiga. Speciellt i nuläget då Boca Juniors hade chans på att sno förstaplatsen i ligan från just San Lorenzo som ledde serien och detta med endast 4 matcher kvar på säsongen. Stadion, den mytomspunna "La Bombonera" som ligger i La Boca är har en mkt konstig form, den saknar en långsida för dom kunde inte riva husen bakom, så den ser ut som ett D uppifrån, var självklart fullsatt. 35 000 i en arena som är mkt kompakt och blir som en gryta. Vi var helt enkelt tvungna att gå. Det fanns möjligheten att för runt 600 kr (högt pris för att vara argentina) gå genom ngn form av anordnad turistfirma, där man bussades ut dit, fick en scarf och satt avsides vilket inte kändes särskilt lockande. Vi var tre stycken och jag kände att någonting ska man väl få ut av att man faktiskt numera kan göra sig förstådd på spanska, så vi tog en taxi ut till stadion för att leta biljetter. Vi lyckades efter att gå runt i dom lite halvskuma kvarteren hitta en gubbe som skulle ta oss in till stadion. Vi skulle bara betala när vi väl kom in så det kändes hyfsat tryggt. Vi fick med oss lite andra turister så att vi iallafall var 10 personer i en grupp. Inträdet var minst sagt äventyrligt. Det visade sig att han skulle fixa in oss i säsongskortsklacken, dit det inte säljs biljetter. Med hjälp av att gubben troligtvis i förväg mutat otala poliser och spärrvakter slussades vi igenom några stängsel och in på arenan. Högst oklart, men in kom vi. Det visade sig att vi hamnat i riktiga superklacken, med dom äkta fansen. Kanske inte den bästa platsen att vara som turist men vi begav oss till ena hörnet av klacken där det brukar vara lugnare och jag såg snabbt till att bli kompis med fansen runtomkring genom att snacka det internationella fotbollsspråket. Med lite gliringar till River Plate (huvudkonkurrenten som ligger sist i serien) och diskussioner kring om Maradona blir en bra förbundskapten (självklart, han är ju Boca son ;) ) kändes det lite tryggare, vi var snart en del av supportergänget och vi kunde invänta matchstart. Matchen var definitivt det största jag upplet i sportväg. En fullsatt kokande stadion. Ståendes i en fullsatt klack som inte bara har trummor men ett helt band med trumpeter m.m. Uppemot 40 st. klackledare står vända bort från planen hela matchen för att dirigera klacken som sjunger, och då menar jag sjunger högt, HELA MAtchen. Inga avbrott igenting utan ett konstant mässande av sånger som med ackompanjemanget från trumpeter och trummor kan liknas vid vilken bättre körsång alt. samba konsert som helst. Långt ifrån de korta skrikramsor vi är vana vid. Ordvalet är dock lika fult som i sverige om inte mkt värre, det var inte mkt vackra saker som sjöngs om motståndarna. Intressant var också att klacken inte alls bara var unga som i sverige utan folk i alla åldrar, kvinnor, barn och gubbar och ALLA sjöng tillsammans, vevade med händerna och var som tokiga. Speciellt när Boca gjorde 1-0 rätt tidigt i matchen och sedan höll ut till en säker seger. Jag börjar nu förstå vad Argentinarna menar med pasion por el futbol, Passion för fotbollen... Vi kanske inte stod i den säkraste sektionen, men jag var rätt glad ändå att vi inte gick med turisterna. Det visade sig att de hamnade i sektionen mittemot, på andra sidan planen. Där stod de på våning 2 av 3. Våningen över, eller sektionen över, innehades av bortafansen. Självklart haglade det ned saker men kanske ännu värre så möttes de under hela matchen av ett regn av spottloskor och även stundtals "regnande" från urinerande bortasupportrar. Det sjukaste var kanske att argentinarna på den sidan tydligen var oberörda, det var som vilken match som helst, ha ha....

Det vi gjorde kanske inte rekommenderas av alla turisthandböcker, men tack vare lite spanska språkkunskaper och lite flyt fick vi en helt oförglömlig upplevelse...”


Det är nog allt av mitt försök till sammanfattning av resor och intryck härifrån Santiago. Hoppas ni alla har det bra hemma i Sverige eller var ni nu befinner er just nu!

Jag kommer som sagt hem precis lagom till Jul. Någon gång efter nyår bär det av ner till Warszawa och Polen för att påbörja mitt jobb på H&M (troligtvis börjar jag väl den 5 januari). Jag hoppas jag får tillfälle att se så många av er som möjligt under den korta tid jag är hemma och efter det är ni självklart mer än välkomna ned till Warszawa!!!

Hare så bra!

Saludos!

Kristoffer